Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Group Psychology and The Analysis of The Ego by Freud Sigmund Strachey James Translator
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 230 lines and 5748 words, and 5 pages
FRIAREN FR?N LANDET
Lustspel
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
Helsingfors, J. C. Frenckell & Son, 1834.
Imprimatur: Axel Gabriel Sj?str?m.
PERSONERNE:
Onkeln. Emelie . August . Katrine . En Arrendator.
Onkeln. Emelie.
Onkeln. N? gl?d dig nu, min goda Emelie; N?r helst du ?nskar kan du vara fri Och slippa dessa band af fl?rden b?ra. Som jag vet visst att dig besv?ra. L?gg bort ditt k?pta h?r och bruka ditt, Ditt sn?rlif, kasta det p? brasan fritt Och dina armar fr?n sin bronz-tyngd l?tta!
Emelie. Men, gode Onkel, hvad betyder detta?
Onkeln. Du fr?gar? just hvad jag har sagt, min v?n; Sitt ner och h?r mig blott ber?tta: Du vet ju af dig sjelf, hur tungt det ?r for den, Som hatar modet, yran, fl?rden, Att lefva n?ra stora verlden, Att se dess toma pr?l, dess falska glans, Att se dess n?jen utan hof och sans Och dessa d?rar utan inre v?rden, Som lefva blott f?r the och skr?l och dans. ?n mer, att se det lilla man f?tt spara, Hvar stund, hvart ?gonblick i fara, Att sv?ljas opp, att bli f?r?dt Af de behof, som yppigheten f?dt. -- Jag svettats tusende repriser, F?r hufvudstan's enorma priser Och dr?jt h?r ?r fr?n ?r likv?l. Hvad ?r mitt ?ndam?l, mitt sk?l? Min handel har jag slutat l?ngesedan, Mitt capital jag lagt p? r?nta ned, Min lefnads-sol, den lutar till sitt nedan; Och jag beh?fver fred. V?lan, st?ll dig i ordning bara; i n?sta vecka, kanske f?rr, vi fara, F?r alltid till det landtgods, som jag har. Jag v?ntar blott p? Arrendatorns svar.
Emelie. Min Gud, men kan det allvar vara? Och inom n?gra dar?
Onkeln. Nej, se blott hvilket gl?djebud det var! Ja, landet, landet, der ?r lyckan, Emma; P? f?lten sk?rdar, mj?lk och honing hemma, Och ingen galg-fysionomi, Som g?r ditt f?nster med lorgnett f?rbi Och yfves i den borgade surtuten.
Emelie. Men, gode Onkel, hur s? snart besluten Blef denna flyttning? Sedan m?nga ?r Ni lefver hemma lugn och sluten; Ifr?n den tr?nga kammar-knuten, Der er f?rtrogna l?nstol st?r, Ni dock s? s?llan g?r. L?t verlden fritt sin bana vandra; Den st?r ju mer ej er, ?n ni st?r andra.
Onkeln. Den st?r ej mig! ett vackert spr?k! Det fordras s?kert mer ?n hufvudbr?k, Att finna hur ett gammalt ?ra Skall tr?ttna vid att dar och n?tter h?ra Det stoj, det larm, det rop och tjut och skrik, Den infernaliska musik Af dr?ngar, kuskar, vagnar och kareter, Som kunnat, f?rr ?n Israels trumpeter, Forst?ra murarna i Jeriko; Ge de mig ro, ?r det en satans ro. Den st?r mig ej! Nej se p? gatan bara, Kan n?gon men'ska nog f?rstockad vara, Att icke sm?rtas djupt af de v?r herres ris, Han skickat oss gerad ifr?n Paris, I form af junkrar, spr?ttar och krabater, Att straffa oss f?r v?ra synda-dater? Den st?r ej mig! se h?r, f?r ro skull blott, En liten r?kning. S?g mig hvad jag f?tt F?r mina tjugu modiga riksdaler, Dem jag har samlat, daler efter daler, Med svett och prut? En kapprock v?nd! m?ske, Han st?r mig ej en s?dan skr?ddare? Nej, nej, mitt barn, du vet ej hvad vi b?ra. Vi flytta promt.
Emilie . Hvad skall jag g?ra? Jag borde tiga och jag borde be. O, August kunde du min ?ngslan se, Och jag dig h?ra! Min b?sta Onkel, om vi f?re dit F?r v?ren, f?r den vackra tiden, Och komme sen, d? sommarn ?r f?rtiden, Tillbaka hit?
Onkeln. Ty vintern blir der ledsam l?r du mena?
Emelie. Det ?r s? sv?rt; man ?r dock s? allena.
Onkeln. Ha, ha, jag gissat allt det der f?rut! Men kanske toge ?fven vintern slut, Om i en makes hand din hand jag lade?
Emelie . Jag ?r f?rr?dd; hvad var det Onkel sade?
Onkeln. En v?ns, som sloge sig med m?dan ut, Att roa dig, d? n?n'g?ng tomt du hade? Hvad tror du, kanske skulle vintern g??
Emelie. Den m?ste v?l, om Onkel vill det s?. Hvar skall jag g?mma mina heta kinder? O, August! hvilka sk?na dar!
Onkeln. S? tr?sta dig, jag ger ej n?gra hinder; Jag v?ntar blott p? Arrendatorns svar.
Emelie. P? Arrendatorns svar?
Onkeln. Det tycks v?l dr?ja; Men k?nner jag min karl, S? l?ter han ej lyckan fl?ja, Sen han den en g?ng i sin hage har. Jag s?g v?r man f?r tio ?r tillbaka, En karakter af sten, D? var han yngling blott; men g?llde det att vaka F?r gods och g?rd, var han en gubbe ren; Och punctligt har arrendet fallit sen. Vi resa dit, du blir hans maka, Och jag p? gamla dar f?r smaka, Det lugn jag f?f?ngt s?ker h?r. Nu ?terst?r blott att bevaka, F?r flyttningen, en l?tt aff?r. Farv?l, var du beredd!
Emelie .
Emelie. Se der! En vacker August. Himlars himlar! Det svartnar f?r min syn, det hvimlar; Hvar f?r jag skygd, hvart skall jag fly? En gammal Arrendator, fy! Katrine! Katrine!
Katrine. Emelie.
Emelie. S? tung som bly! Som skulle du till kyrkan t?ga! Jag skall bli gift.
Katrine. Men hvilken l?ga! Och n?r? om jag f?r l?f att fr?ga.
Emelie. Kanske i n?sta m?nad ren.
Katrine. Isanning ett parti f?r scen, Att skratta ?t p? torg och gator! En ung Student -- --
Emelie. Jo pytt! en Arrendator, En gammal vederstygglig en!
Katrine. I himlens namn, hvad ?r p? f?rde?
Emelie. En man af ett om?tligt v?rde, I Onkels mun, en P?r, en P?l, Med karakter af sten och st?l. F?r Guds skull r?d! hvad skall jag g?ra?
Katrine. S?g nej!
Emelie. Och Onkels frid f?rstora?
Katrine. I annat fall, s? svara ja!
Emelie. Ah fy! och Arrendatorn ta?
Katrine. S? svara ja och nej tillika, Kanh?nda Onkel sjelf ger vika. F?r ?frigt vet jag knappt ?nnu Hvad saken r?r -- --
Emelie. Ack, b?sta du! Du vet hur Onkels hjerta svider F?r all v?r fl?rd och v?ra dyra tider, Han ser v?rt falska pr?l med harm, Han st?rs, som gammal man, och lider Af stadens stoj och larm; Han vill p? landet, till sitt gods -- --
Katrine. P? landet! ?r detta sp?naden till ?ktabandet? Den tr?den kommer jag att klippa af. P? landet, hu! det blef min graf. ?r Onkel hemma?
Emelie. Nej!
Katrine. Ett bref jag gl?mde
Att Lemna fram --
Emelie. Ett bref? t?nk om det g?mde Herr Arrendatorns svar.
Katrine. Och v?ntas det?
Emelie. Ja alla dar.
Katrine . L?t se?
Emelie. Syns n?gonting?
Add to tbrJar First Page Next Page